Kan vi lita på Gud i svåra tider?
Genom hela Bibeln beskrivs Gud som trofast, barmhärtig och full av kärlek. När Gud uppenbarar sig för Mose beskriver han sig själv som nådig, sen till vrede och rik på trofast kärlek (Andra Moseboken 34:6). Bibeln lyfter fram Guds trofasthet som något bestående och oföränderligt.
Men vad gör vi när Gud inte känns trofast?
När livet rasar?
När böner förblir obesvarade?
När smärtan slår sönder tillvaron?
Guds folk i Bibeln ställde samma frågor. När Israel föll och folket fördes bort i exil ropade de: ”Herre, var är din trofasthet som du lovade David?” (Psaltaren 89:49). Deras ord speglar våra egna frågor vid sjukdomsbesked, oväntad sorg, förlorade relationer eller när världen omkring oss känns osäker.
Bibeln visar att när tron skakar är vi välkomna att gå närmare Gud, inte längre bort.
När livet går sönder: lärdomar från Psaltaren
Psaltaren ger språk åt mänsklig smärta. Genom psalmisternas ord får vi se hur tro kan se ut när allt är mörkt.
I Psaltaren 88 möter vi en av Bibelns mest ärliga böner. Psalmisten beskriver sin smärta, sin ensamhet och känslan av att Gud har dragit sig undan (Psaltaren 88:14–18). Bönen slutar inte i ljus utan i mörker. Men psalmisten ber fortfarande. Ärlighet inför Gud är i sig ett uttryck för förtröstan.
I Psaltaren 89 börjar psalmisten med att minnas Guds trofasthet och löften (Psaltaren 89:1–4). Men längre fram anklagar han Gud för att inte hålla sina löften och sörjer landets ödeläggelse (Psaltaren 89:38–45).
Detta är också tro:
Att bära sin förtvivlan till Gud i stället för bort från honom.
När Psaltaren går över från bok 3 till bok 4 förändras tonen. Psaltaren 90, en bön av Mose, påminner folket om att innan Israel hade kungar eller landområden, var Gud deras tillflykt från generation till generation (Psaltaren 90:1–2). Oavsett var de befann sig var Gud deras trygghet.
Det är en sanning för oss också. Gud förändras inte när vår värld gör det.
Jesus: Guds slutliga bevis på trofasthet
Det rop Guds folk bar i exilen får sitt slutliga svar i Nya testamentet. På de första raderna i Matteusevangeliet står det: ”Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son” (Matteusevangeliet 1:1). Gud hade varit trofast hela tiden. Löftena till Abraham och David fullbordas i Jesus.
Jesus är det tydligaste beviset på Guds trofasthet.
Genom honom blir alla folk inbjudna att tillhöra Guds familj.
Genom honom visar Gud att han inte överger sitt folk.
Genom honom får vi ett hopp som bär genom död och lidande.
Jesu kors är det slutliga svaret på frågan om Gud är trofast.
På korset bar Jesus vår synd och vår smärta (Jesaja 53:4–6).
I uppståndelsen besegrade han döden (Lukasevangeliet 24:5–7).
I honom är Guds löften ”ja och amen” (Andra Korinthierbrevet 1:20).
Vi behöver inte undra om Gud håller sina löften. Han höll dem alla i Jesus.
Så är Gud pålitlig?
Ja. Inte för att livet alltid är enkelt, utan för att Gud aldrig förändras. Bibeln visar att vi får komma till honom med våra frågor, vår smärta och vår sorg. Han avvisar oss inte när vi ropar ”varför?”. Att klaga inför Gud är inte brist på tro, utan ett uttryck för tro.
Och när vi inte ser vad Gud gör i stunden får vi minnas vad han redan gjort.
Hans trofasthet i historien.
Hans trofasthet genom Jesus Kristus.
Hans trofasthet under våra egna liv.
Psalmistens hopp var riktat mot en kommande kung. Den kungen har nu kommit och väntar på att du ska komma till honom i tro.